Förutom den marginellt intressanta nyheten får ni idag även tips på lite trevlig läsning, information om vinnaren av Ultimate Gnarly Burger 2012 samt ett riktigt hett tips för er i Stockholm som inte vill / har möjlighet att baka egna hamburgerbröd.

Vi börjar med ett roligt lästips: Gratistidningen Totally Stockholm har i det senaste numret en flera sidor lång artikel om hamburgare i Stockholm där även jag blev intervjuad. Det skrivs mycket om Flippin’ Burgers (med all rätt), synen på hamburgare i Sverige och även andra bra burgare runt om i stan (även E4-baren omnämns, skitkul!).

Ännu mer trevlig läsning kommer i form av ett bloggtips: Petter på Gamereactor skriver inte bara om allmänt roliga saker som bl.a. MMA, bilar och datorspel – han är även ett stort burgerhead. Titt som tätt kommer det upp riktigt intressant burgarläsning och tips, rekommenderas varmt!

Tävlingen Ultimate Gnarly Burger 2012 avgjordes under påskhelgen.

Vinnare i kockklassen blev ”The Gnarly Dream burger” och skapades av Johan Florén från Hard Rock Café. Brödet var ett briochebröd smaksatt med citron och dragon. Köttpucken var 170g tung. Den toppades med 80g foie gras (anklever), syrad rödlök, bakad och grillad minifänkål, tryffelkräm, babyspenat, plommontomat, cornichons samt en rödvinsglaze. Stort grattis till Johan!

Vinnare i konsumentklassen blev Mattias Wall från Stockholm. Efter att tävlingen avgjorts damp det ner ett glatt mail i min inbox att han vunnit. Skitkul att höra att ett riktigt burgerhead och bloggläsare kammar hem segern, stort grattis! Mattias hamburgare bestod av hembakat bröd toppat med chiliflingor och sesamfrön, två färskmalda köttpuckar (den ena på högrev, den andra på short rib / bringa), rödvins-bbq-sås, bacon, grillad lök, ost, krispsallad och majonnäs. Räkna med att den kommer att provlagas så fort jag kommit iordning i nya lägenheten!

Den sista, men knappast oviktigaste, nyheten är att bagaren som bakar bröden till Flippin’ Burgers – Magnus Johansson Bageri i Hammarby Sjöstad inte har kunnat stå emot alla burgargalningar som vill ha schyssta bröd utan har börjat sälja dem i bageriet. Jag kan tycka att de är relativt svindyra vid priset 15kr / st men som alternativ till de vanliga köpebröden kan det vara värt det ibland. Kanske inte för att slänga i sig en fulburgare på butiksmald färs, fast såna äter ni väl aldrig ändå?

Josh Ozersky – författare, skribent och hamburgerälskare har gjort ett flertal filmsnuttar där han både äter och lagar burgare. Han gillar enkla och rena burgare; som t.ex. hans North Jersey Onion burger.
I den här filmsnutten ger han några trevliga tips på hur man får till en bra, grillad burgare:

En lite mer informativ videosnutt med många bra tips (även om han upprepar det han sagt i tidigare filmer – repetitionsinlärning är bra skit):

Josh har också besökt Shake Shack och spelat in en video där man får se hur det går till när de lagar sina burgare. Kul med en inblick i hur en av världens bästa snabbmatsburgare görs!

Från A Hamburger Today kommer ett bidrag i form av ett inspelat besök på White Manna i Hackensack, New Jersey. Förutom att filmen får munnen att vattnas får man en fin instruktion till hur man gör riktigt bra sliders.

Vi ska inte glömma nästa institution i hamburgervärlden: Hamburger America. Förutom en bok, en film och en blog finns även en liten filmserie som heter ”Burger Bites”. Samtliga är bra, vissa bättre än andra. Här är de jag gillar mest.

Lite olika, och udda, tekniker vid tillagning av hamburgare.

Fritas – en kubansk variant på hamburgare som finns att köpa i Miami, Florida. Det kommer förmodligen ett recept och en artikel om dessa framöver. Jag känner ett behov av en djupdykning i ämnet.

Irv’s Burgers – ett klassisk hamburgerhak i Los Angeles. Så simpelt och så rätt!

En fantastiskt suktande och inspirerande filmsnutt kommer från filmen Hamburger America och är den filmsnutt som fick mig att starta bloggen. Bobcat Bite och deras Green Chile Cheeseburger:

En TV-serie som angränsar till det vulgära är Man vs. Food. Man kan tycka vad man vill om allt överflödigt ätande, men vissa av hamburgarna som är med gör att det vattnas helt galet i munnen på mig. Ofta får man också väldigt bra information om vad burgarna innehåller och hur de tillagas. Ett klockrent exempel är ”Burger from Hell” som serveras på Coyote Bluff Cafe i Amarillo, Texas.

Max kontrar samtidigt med en ny kampanjburgare i deras Grand de Luxe-serie. Denna gång är det ett GDL-kött omslutet av ett vanligt sesambröd. Burgaren toppas med bacon, emmentalerost, ranchdressing, guacamole, tomat, rödlök och sallad. Som jag har nämnt tidigare börjar jag få väldigt svårt för GDL-köttet. Det får en mjuk, nästan kokt konsistens (trots att det finns grillränder) och en icke-köttig smak. Något som däremot fungerade förvånansvärt bra på den här skapelsen var guacamolen och baconet som båda smakade riktigt bra. Tyvärr fick jag inte i mig hela burgaren, mest på grund av köttet. Det är synd att Max envisas med alla tillsatser i sitt kött eftersom de har väldigt trevliga pålägg på sina burgare.

Ett nytt avsnitt av Burger Bites har sett dagens ljus! Dessa korta men otroligt trevliga filmsnuttar är signerade George Motz som skrivit boken / bibeln Hamburger America. Det är bara att titta och njuta;

Sist men inte minst är det dags för ytterligare en tävling! Max-skapade Hamburger-SM i 2012 års upplaga går snart av stapeln. Årets tema är Grand de Luxe. Anmäl ditt recept senast den 6 Maj och kanske, kanske blir du en av tio finalister som får vara med i finalen på stora scenen i Kungsträdgården i Stockholm under Smaka på Stockholm.

Lokalen, som tidigare inhyste populära Jin & Peeters har renoverats, fyllts med nya prylar och gjorts om till något jag skulle klassa som ett skolboksexempel av ett mysigt hamburgerhak. Och det menar jag inte på ett dåligt sätt. Väggarna är prydda med bilder från Jons resa, kokböcker, en surfingbräda och andra passande detaljer. Längre bak i lokalen hittar man en stor, före detta mjölkkyl som fyllts med öl, kött, såser och tillbehör. En dunkel belysning ger ett behagligt mörker. Ovanpå den vitkaklade disken ligger ett gammalt ladugårdsgolv som slipats och lackats – det passar som handen i handsken. En kyl sprängfylld med läsk står nästan precis innanför dörren. Sofforna och borden ger tillsammans med det schackrutiga golvet en rejäl dinerkänsla.

Faktum är att när jag kom in på Flippin’ första gången flög tankarna genast iväg till New York och Burgerjoint @ Le Parker Meridien. De snuddade vid deras dunkla belysning, belamrade väggar och mysiga stämning, sedan vände de tillbaka till Flippin’ Burgers och jag konstaterade snabbt att Flippin’ har samma härliga, murriga känsla men är ändå unikt.

Vi vänder blickarna mot det som egentligen spelar mest roll och är anledningen till att vi är här; hamburgarna (och milkshaken). Jag kommer avsiktligt inte kommentera pommes fritesen eftersom den jag fick inte var den som kommer att finnas i vanliga fall.

Vi bör först klargöra att Jons burgare är tämligen kompromisslösa. Även om priset kanske inte blev så lågt som alla hade hoppats på (ca 100 – 130kr beroende på vilken burgare man väljer). Det känns ändå som ett helt okej pris att betala för den kvalitet man får; Köttpuckarna (150g för en enkelburgare och 2x100g för en dubbelburgare) består av högrev, bringa, fett och lägg från gräsmatade kossor som aldrig ens fått lukta på kraftfoder. Brödet kommer från Magnus Johanssons bageri i Hammarby sjöstad.

Efter att ha laddat upp under dagen med att kika lite på Man vs. Food och avsnittet med Cricket Burgern kände jag mig nödgad att beställa en. Till detta blev det en cola, pommes och en Chocolate Fudge Brownie-milkshake med glass från Ben & Jerry’s toppad med grädde och chokladsås. Flippins cricket burger är inte en exakt kopia av den som finns på Cherry Cricket i Denver. Den här toppas med cream cheese, egeninlagd jalapeño, inlagd rödlök och karamelliserad lök.

Vän av ordning och älskare av ”Less is more” skulle kunna hävda att det blir för många smaker samtidigt, men på något magiskt sätt klarar sig burgaren undan denna klassiska fälla. Den mjuka cream cheesen möter upp jalapeñons hetta samtidigt som den syrliga och lite kärva rödlöken gör sig påmind. Mellan dessa smaker tittar den något söta karamelliserade löken fram. Det fascinerande i denna kakofoni av smaker är att köttsmaken trots detta slår igenom. Och den är alldeles strålande. Saftigheten är det inte heller något fel på och min puck var härligt rosa inuti men samtidigt med en kraftig stekyta.

Det nybakade brödet skulle jag kunna skriva en uppsats om men nöjer mig med några korta ord. Det är snudd på perfekt. Mjukt, fluffigt och med en smak som dansar runt i bakgrunden. Det sjunker ihop på ett behagligt sätt och tas emot av pålägg och köttpuckar, suger upp köttsafter utan att för den delen bli soggigt och beter sig precis som ett hamburgerbröd bör. En riktig fullträff!

Milkshaken var även den alldeles .. alldeles .. underbar! En fantastiskt kraftig chokladsmak blandat med lenheten av förstaklassig glass. Såna detaljer som extra tjocka sugrör för att underlätta surplandet är sånt man blir glad ända in i själen av.

Man skulle kunna säga att Jon har i ett enda hårt, svepande slag raderat ut allt existensberättigande för alla de krogburgare som finns att köpa runt om i Stockholm i prisspannet 120 – 180kr. Hejdå O’leary’s, Snaps, Oj oj oj och alla andra ställen med prefab kött, industribröd och tveksamma pålägg. Det finns inte längre någon som helst anledning att äta dessa (om det nu fanns det innan). Det var detta citatet från Matrix i ingressen anspelade på: ”Buckle your seatbelt Dorothy, ’cause Kansas .. is going bye-bye”. Flippin’ Burgers kommer att lyfta slöjan framför alla besökares ögon och få dem att förstå hur en burgare kan och bör smaka. Efter detta är det knock out, tack o gonatt och hejdå.

Undantaget är vissa restaurangburgare där de vet vad man håller på med, t.ex. AG och Pubologi. De ligger dock fortfarande högre i pris och är inte bättre. Deras existensberättigande ligger dels i att de är gjorda från grunden och dels i att om Flippin’ Burgers skulle vara fullt eller stängt måste man ha någon annanstans att stilla sitt burgarbehov.

Finns det då inget negativt att säga efter denna verbala avsugning av Flippin’ Burgers? Jo, men det är mest petitesser. T.ex. skulle jag velat haft jalapeñon hackad istället för skivad för att få en större spridning över burgaren (vissa tuggor var helt utan hetta) samt att jag skulle vilja ha mer av den. Man skulle också kunna klaga på att en burgare med pommes och en milkshake hamnar på närmare 200kr men ser man på det övriga hamburgerutbudet i staden är det fortfarande mer än konkurrenskraftigt, särskilt när man räknar in både smak och kvalitet på ingredienserna.

Jag avslutar den här recensionen med ett ord som sammanfattar vad jag tycker;

… men jag tänker inte sluta skriva bara för att recensionen är avslutad. Jag vill diskutera en sak till. Att burgaren ändå hamnade i den här prisklassen betyder att det fortfarande finns ett segment att fylla. Jag vill fortfarande se en genuint bra snabbmatsburgare med färskmalen färs och bättre bröd än det som finns i affärerna idag, gärna till en kostnad av runt 70-80kr (om det nu går). Något som kan konkurrera med alla sibyllor och snabbmatsrestauranger. Tänk er Irv’s burgers fast på svensk mark. Seså. Sätt fart!

Förutom det sedvanliga köttet och sesambrödet består Big BBQ av bbq-sås, sallad, tomat, rödlök, pepper jack-ost och bacon. Jag blev lite fundersam till burgaren som serverades mig eftersom osten mest liknade emmentalerost och inte hade några spår av peppar i sig – eller så tittade jag bara inte tillräckligt noga. Aaaaanyways. Den söta och lite rökiga bbq-såsen fungerar fint tillsammans med osten och baconet dansar upp på smaklökarna lite då och då. Ingenting sticker ut jättemycket vilket betyder att det inte blir någon Wow!-känsla, men heller ingenting som skapar någon Urk!-känsla. En stabil och väl fungerande kampanjburgare med andra ord.

På sidan av provade jag deras Salt n’ Pepper stripes. Friterad, räfflad potatis smaksatt med salt och peppar. Ett helt okej tillbehör med en skön, om än väldigt svag och utdragen, hetta. Det som slog mig var dock att potatisen inte smakade så mycket .. potatis. Det påminde mer om friterad pulvermos. Därmed inte sagt att det var äckligt men det kändes väldigt o-potatisigt (årets nya ord?). Ett trevligt tillbehör men som enligt mig inte slår gamla hederliga pommes.

Det är med lite skam i kroppen jag erkänner att jag glömt bort att blogga om årets Ultimate Gnarly Burger-tävling! Ni som följt bloggen vet att jag var med i finalen förra året och att det gick lite sådär. Hur som helst var det sjukt kul! Om ni har ett burgarrecept liggandes som innehåller vinet Gnarly Head (vem har inte det liksom), se till att skicka in det innan den 25:e Mars för att vara med i tävlingen. Jag skulle definitivt skickat in ett recept om jag hade haft möjlighet.

Jon Widegren fortsätter arbetet för att inom en snar framtid öppna burgarhaket Flippin’ Burgers i Stockholm. För några dagar sen dök det upp en artikel i DN Sthlm där han pratar sig varm om hamburgare och sin dröm att öppna ett hamburgerhak. Artikeln finns nu att läsa på nätet och är väldigt trevlig läsning för oss burgerheads.

Café hade nyligen en rolig och läsvärd artikel om Sveriges största burgare som finns att köpa på en vägkrog i Jämtland. Huruvida det är en bra burgare låter jag vara osagt, stor är den i alla fall!

NY Times hade nyligen en artikel där de recenserade Shake Shack’s burgare. Både ris och ros gavs, intressant läsning!

Nathan Myrvold (han som skrivit Modernist Cuisine ni vet) var på Jimmy Kimmel och lagade burgare för ett tag sedan. Avancerat och något man gärna skulle prova att göra om man hade möjligheten!
Del 1:

Del 2:

Det var allt för den här gången. Heppåer!

Wendy’s är en kedja som startades 1969 i Ohio. De har nyligen relanserat sina burgare som består av mjuka, fluffiga hamburgerbröd och fyrkantiga köttbiffar av färsk köttfärs (inget fruset skräp här inte). Under mina två veckor hann jag besöka dem 3 gånger och de levererade varenda gång.

En ordentlig köttsmak ackompanjeras av ett mjukt och fluffigt bröd. Brödet är lite åt potato roll-hållet men ändå inte riktigt lika mjukt som t.ex. Martin’s Potato Rolls. Krispiga, lite kärva, inlagda gurkskivor samt ost, rödlök, sallad, tomat och majonnäs är vad som återfinns mellan kött och bröd. Sammanfattningsvis en riktigt, riktigt god snabbmatsburgare som slår både McDonalds, Burger King och Max med hästlängder. Om man sedan väljer en dubbel cheeseburgare (dubbel kött alltså) skapas snabbmatsmagi som jag inte upplevt på länge hos en så stor kedja.

Pommesen var av den oskalade sorten. Mjuka inuti och smakrika men samtidigt krispiga utanpå. Att de sedan drämmer till med några riktigt goda milkshakes höjer dem ännu mer i mina ögon. Go Wendy’s!

Det andra stället var som sagt 5 Burgers. Ett hamburgerhak som definitivt hämtat inspiration från Five Guys. När jag frågade killen som jobbade där om de var en Five Guys-restaurang sa han något i stil med ”vi har varit det men har nu uppgraderat och blivit egna” eller något sånt. Stora ord.

När man kom in i restaurangen möttes man av en meny som är slående lik Five Guys. Man kunde välja mellan flera olika burgare, som standard är de dubbla, sedan fick man välja från en uppsjö av toppings. På väggen hängde en tavla där det står varifrån potatisen till dagens pommes kommer ifrån.

Vis av erfarenhet från mitt första Five Guys-besök var jag lite mer återhållsam i min beställning. En dubbel dubbel med lök och majonnäs beställdes. Mitt resesällskap Sara, känd som ”hon-som-åt-skitmånga-burgare-under-sälenhelgen”, beställde en vegetarisk burgare med ost, sallad och ketchup. Det är möjligt att det var annat krafs på våra burgare också men det var nu några veckor sedan de åts. Eftersom jag var allmänt oseriös i mitt hamburgertestande under resan lät jag bli att anteckna precis efter måltiden vilket resulterar i att jag freestylar lite ur minnet just nu.

Jag kan sammanfatta min burgare med: Galet god. Två smashade, aldrig frysta köttbitar tillsammans med ett mjukt och fluffigt bröd kan liksom inte gå fel. Till detta serverades oskalade, smakrika pommes som även de var utmärkta.

Den vegetariska burgaren var enligt Sara riktigt, riktigt bra den också. Vi frågade vad den bestod av och fick ett långt svar som jag inte alls kommer ihåg nu. De hade i alla fall gjort den själva och det var en imponerande mängd ingredienser i den. Jag smakade en tugga men eftersom mina referensramar av vegetariska burgare sträcker sig till Max Falafel-historia och en felbeställning på fyllan låter jag det vara osagt om den var bra i jämförelse med andra – god var den i alla fall!

Nu kanske det här inte blev en särskilt djuplodande analys av dessa burgare, men det var inte heller meningen. Det jag egentligen ville komma fram till är att den här lilla paradisön har ett bättre burgareutbud än hela Sverige. Som vanligt har vi dragit det kortare strået i hamburgervärlden.

I kategorin snabbmatsburgare har de tre stora samtliga lanserat heta burgare; Max med sin Grand de Luxe Spicy Cheddar, McDonald’s har sin Big Hot Jalapeño och BK kampanjar med sin Hot Texas Whopper. Av de tre är det bara McDonald’s kampanjburgare jag inte smakat.

Max Spicy Cheddar har som vanligt ett kvalmigt, mer kokt än stekt kött och tillsammans med en mängd pålägg toppat med schmältost blir det mest bara en stor sörja av smaker som jag helst är utan. Faktum är att jag inte förmådde mig att äta upp hela burgaren, vilket händer EXTREMT sällan.

BK’s Hot Texas Whopper är ”bara” en whopper med BBQ-sås och jalapeños. Ganska ”meh” men ändå en ok snabbmatsburgare för de pengar man betalar.

För övrigt drar jag på semester i två veckor nu. Aruba är målet och jag är ganska säker på att det finns en och annan burgare att äta där eftersom det är 70% amerikanska turister som besöker ön. Heppåer!

Yours truly formar köttfärsen till ungefär lagom mättande köttpuckar som sen åkte ut på balkongen för att hållas kalla. Köttblandningen för dagen var oxbringa, högrevshjärt och asado. Vi måste nog diskutera asado del tiran som man köper hos Latinamerikanska Livs i Hötorgshallen. Jag vågar sätta min vänstra skinka på att det är fläskkött och inte nötkött. Sorgligt men sant. För de som letar riktig short rib verkar man ha att välja på butiker som håller sig med Gourmetfoods sortiment eller köttbaren, men de gånger jag ringt köttbaren för att se om de har färsk short rib inne har jag fått nekande svar. Om ni vet om fler ställen, tipsa på!

Hamburgerbröden var potatisfrallorna från receptet här på bloggen. Fluffiga, lagom mycket smak och lagom kompakta. Storleken blev lite ojämn från burgare till burgare eftersom det inte fanns någon våg tillgänglig. Den astuffa bilden med elden är från flambering av den första av två burgare som serverades.

Henrik och jag försöker se balla ut samtidigt som hamburgarna lagas. Det är tydligen inte heller helt ovanligt att se mig med en blaskig, amerikansk öl i handen.

Under kvällen serverades totalt 18 hamburgare och tystnaden som sänkte sig runt bordet när de kom in var beundransvärd.

Den första burgaren och tillika den som flamberades var en JD-burgare, toppad med bland annat JD-glaze, ost och bacon.

Hamburgare nummer två är den enkla men mycket goda burgaren från Cherry Cricket i Denver – Cricket Burger! Toppad med färsk, hackad jalapeño och cream cheese. Lent, hett och smakrikt!

Det är tur att man har snälla vänner med kök som ställer till med såna här kalas lite då och då.

Det är ju inte så att jag slutat göra burgare (som ovan bild bevisar), däremot blir det inga avancerade experiment gjorda i köket. Ovan skapelse består av Martins Potato Rolls (USA-import), färskmalen entrecôte, Kraft Deli Deluxe smältost (USA-import), sallad, tomat och hamburgerdressing á la Shake Shack. God på alla sätt och vis men inget nytt och inte avancerad, förutom brödet och osten som är lite svår att få tag på här hemma.

Som ni förhoppningsvis märkt har Jon Widegrens blogg och restaurangprojekt Flippin’ Burgers bytt adress eftersom Magasin Morberg ska läggas ner. Den nya adressen är www.flippinburgers.se och vad som är än mer glädjande är att han skrivit på kontrakt för lokalen med tillträde 31/1! Den bästa julklappen vi burger heads i Stockholm kunnat få måntro?

En ansenlig mängd hamburgerrelaterade länkar har passerat också, många har ni säkert sett men jag slänger ut dem ändå, kommentarer överflödiga:
Hamburgersmycken
Hamburgeromslagspapper
Hamburger-frontendutvecklar-nörderi

Om ni mot förmodan ska åka till Denver (wtf?) har ni här en lista över Denvers tio bästa burgare – kanske inte jätterelevant men kul att läsa om burgare runt om i världen!

Med det säger jag tack för idag och på återseende! Kanske kommer det ett litet inlägg i mellandagarna, annars får ni ha ett trevligt nyår! Och kom ihåg, det är ALDRIG fel att äta hamburgare på nyårsmiddagen!

Tyvärr hann jag aldrig träffa Katarina själv eftersom hon var bortrest, men en vän till henne mötte upp mig när jag kom dit. Hon tog betalt, lämnade nyckeln och informerade lite allmänt. När jag skulle åka dök hon upp igen och tog hand om nyckeln. Ett extra plus var att jag råkade få hela lägenheten för mig själv. Allt som allt ett toppenboende som rekommenderas varmt, särskilt eftersom det var bra mycket billigare än ett hotellrum när man åker själv. Om du är intresserad av att hyra av Katarina är det bara att kontakta henne via blocketannonsen: RUM I NEW YORK, uthyres per vecka BILLIGT.

Med det ur vägen är det dags att återgå till väsentligheterna – hamburgarna.

Först ut är Burger Joint som ligger i lobbyn till Le Parker Meridien. Framröstad till New Yorks bästa burgare enligt Zagats lista och förmodligen det mest undangömda burgarhaket på Manhattan. När man kommer in i lobbyn måste man nästan veta att det ligger där annars är chansen till upptäckt liten. Till vänster efter receptionen finns en liten trång gång och i änden av den sitter en neonskylt som föreställer en burgare. Till höger i slutet av den lilla gången finns en dörröppning och när man går igenom möts man av Burger Joint. Trångt, mysigt, mörkt, stämningsfullt och genuint är ord som direkt ploppar upp i huvudet. Väggarna är fullsmetade med autografer från kändisar, inramade tidningsartiklar och filmposters. Dämpad belysning med små bås längs väggarna runt hela rummet. I mitten står köket likt ett altare och välkomnar dig varmt med skarpare belysning, osande stekhällar och ett gäng stressade burgarkockar. Menytavlan är handskriven och har orden ”Be ready to order or else you go to the end of the line” i botten. Gulp. Till vänster i bilden nedan ser ni ”entrén” till gången. Bakom pelaren och in längs väggen.

Nu när vi konstaterat att stället är värt ett besök bara för stämningen förstår jag att ni undrar hur hamburgaren var. Tyvärr håller jag inte alls med Zagat på den här punkten. Burgaren var självklart jättegod, men den godaste? Nej. Jag beställde en cheeseburgare medium-rare med bara lite inlagd gurka och lök på. Den serverades i ett mjukt, vitt bröd. Köttet hade finfin köttsmak men var tämligen osaltat och lite för torrt.

På sidan av blev det pommes frites som jag skulle kunnat svära på var nystulna från McDonalds. Nu är ju jag en person som tycker att om man lyckas få nyfriterad pommes på donken spöar den det mesta vilket gör att det var långt ifrån dåligt, för här var det just nyfriterat. Allt som allt är det en riktigt bra burgare och tillsammans med stämningen blir det en höjdare – dock inte den burgare jag skulle välja att äta om jag bara fick välja en vid ett besök i NY (hemska tanke).

Nästa ställe skulle jag nog klassa mer som en snabbmatsburgare även om det inte är en snabbmatskedja som serverar den – The Burger Garage i Queens. En restaurang som har inretts likt en amerikansk vägdiner på 50-talet (har jag fått för mig i alla fall); vitt och svart kakel och klinker, bilder på bilar och diverse bildelar hängandes på väggarna. Bås med bord och en rad med barstolar längs disken. Anledningen till att jag fick upp ögonen för stället var dels en artikel på A Hamburger Today samt att George Motz (hamburgerkännaren som bl.a. skrivit boken ”Hamburger America”) skrivit om stället på sin blogg.

Hamburgarna som serveras är gjorda på aldrig fryst, nymalen köttfärs som leveras dagligen av Pat LaFrieda. Bröden är de som vanligt fantastiska Martin’s Famous Potato Rolls. Beställningen jag lade var på en dubbel cheeseburgare (dubbel kött, dubbel ost alltså) med inlagd gurka och lök. På sidan av blev det pommes och en chokladmilkshake.

I handen fick jag en ordentlig pjäs. Två saftiga, välsmakande och lagom kryddade köttpuckar mellan två vackert rostade, mjuka bröd. Bara när jag tog i burgaren kände jag potentialen, fingrarna sjönk igenom brödet och togs emot av en kompakt köttmassa samtidigt som jag kände tyngden av hela skapelsen. Smaken var underbar och tillsammans med en galet god milkshake och välfriterade, oskalade pommes var det nära att jag gick upp i brygga. Jag insåg också snabbt att Shake Shack har fått en värdig motståndare i kampen om bästa snabbmatsburgaren. Helt fantastisk!

Sist, men absolut inte minst kommer den mest överraskande hamburgaren på hela resan – en som det egentligen inte ens var tänkt att jag skulle äta. Den serverades på Diner i Brooklyn, ett ställe så anonymt att jag irrade runt 45 minuter och passerade det flera gånger innan jag insåg var det låg.

Anledningen till att jag fick för mig att äta den berodde på tidsbrist. Förutom att äta burgare var jag på två konserter (Foo Fighters i MSG och Noel Gallagher på Beacon för er som undrar). Dagen för den andra konserten skulle jag ha ätit på Peter Luger’s steakhouse men hann inte göra det eftersom jag då inte skulle hunnit i tid till konserten. Detta resulterade istället i ett andra besök på Shake Shack (vilket jag inte ångrar eftersom jag fick chans att prova en shack stack) och att jag dagen efter hade två hamburgerhak att prova men bara en måltid att göra det på: Peter Luger’s och Dumont Burger. Båda inom krypavstånd från varandra.

Rådvill ställde jag frågan om vilken burgare jag borde äta på AHT:s forum. Svaren som kom in förvånade mig. De rekommenderade mig att skita i både PL och DB och besöka Diner istället. När sedan AHT skickade ut min fråga som en tweet och Josh Ozersky svarar med ”Dumont. But really neither.” var saken avgjord – det blev Diner.

I området där de här ställena ligger, Williamsburg, verkar det bo väldigt många ortodoxa judar. Som svensk ser man inte särskilt många av dem med deras tinninglockar, kippor och svarta kläder. Bara en sån sak kan göra att hjärtat slår några extra slag av spänning. Man riktigt känner hur mycket som är annorlunda gentemot de packade gatorna någon tunnelbanestation bort.

Utifrån såg Diner mest ut som en träbarack. Inga skyltar som antydde vad som fanns på insidan var synliga (om du ska dit, titta efter Marlow & Sons som ligger i samma hus). Redan när jag kom in på stället reagerade jag över hur genuint allt kändes. Litet, gemytligt och otroligt mysigt. Jag välkomnades av vad som kan ha varit den charmigaste servitrisen någonsin, hon kändes lika genuin som stället själv. Jag beställde in en burgare med pommes på sidan av och cola att dricka. Jag fick snabbt in drickan och konstaterade besviket att det inte var Coca-Cola utan någon märklig variant som hette Cane Cola. Skeptisk tog jag en första klunk och insåg överraskande att drickan, otroligt nog, var godare än Coca-Cola. En söt och mustig colasmak som var bättre än herren på täppan.

Hamburgaren som kom in bestod av köttfärs gjord på gräsmatad kossa och toppad med två ordentligt smälta skivor ost – både swiss och cheddar. Köttsmaken var inte av denna världen, stekytan var perfekt och saltning alldeles lagom. Vid första tuggan sköt en liten fontän av köttsaft ut från burgaren och rann ner längs min ena underarm. Mina smaklökar dansade en liten glädjedans samtidigt som övre magmunnen log sitt allra största leende och välkomnade glatt det som skickades ner.

Brödet var inget vanligt köpebröd. Fluffigt och samtidigt lite segt. På sidan av fick man en liten skål med majonnäs samt övriga pålägg. På inrådan av folket på AHT sket jag helt sonika i att lägga på några pålägg. Jag stängde bara burgaren och åt. Pommesen hade även den en väldigt bra potatissmak. De var av den oskalade varianten och när man doppade dem i majonnäsen skapades potatismagi. Det som förvånade mig mest var att osten inte var av den vanliga sorten – ingen amerikansk fulsmältost, och jag tyckte ändå att den var väldigt god och passade bra. Läskigt.

Jag är ledsen JG Melon – men ni är inte längre kungar i min bok. Kronan togs just över av ett litet osynligt hak på andra sidan Williamsburg bridge.

Och vet ni det bästa av allt? Burgaren med pommes kostade $13.50. 90 svenska kronor med dollarkursen jag fick då. N-i-t-t-i-o kronor. Inklusive dricks och läsk gick det på ca 150 kronor. Burger Garage med milkshake och pommes – 130kr. Jag ber om ursäkt Pubologi, AG och alla ni andra fina restaurangburgare i Sverige – men ni kan flyga och fara. Det är så fundamentalt fel på hamburgersverige att jag blir förbannad (något måste man lägga tid och energi på). Jag passar även på att skicka en vädjan till Jon från Flippin’ Burgers att sparka igång maskineriet omgående!

Hejdå för den här gången New York och på återseende – än finns det många burgare kvar att prova!