RSSFölj hamburgareorg on Twitter

Max Triple Cheese och Marie Laveaus hamburgare


Uppdatering 2012-11-27: Nu har jag varit och ätit ML:s burgare igen och tänkte uppdatera inlägget. Men det behövs inte. Kortfattad recension; Bra – rosa och saftigt kött. Dåligt – kompakt kött med mer smak av rökighet och kryddor än kött. För mycket bröd i förhållande till kött.
För att citera en känd hamburgerconnoisseur: ”Som Texas Long Horn en bra dag”. Förstår INTE vad hypen handlar om. Glorifierad O’Leary’sburgare. Peh!

Max har nyligen släppt en ny hamburgare i sin Grand de Luxe-serie, Triple Cheese. En burgare beståendes av ett Grand de Luxe-kött instoppat mellan två friscobröd och bestyckad med inte mindre än tre olika sorters ostskivor. Givetvis var jag tvungen att testa. Lika självklart var det att jag var tvungen att testa Marie Laveaus cheeseburgare med tillhörande milkshake efter tips här bland kommentarerna i bloggen. På tisdagar kör de ”Diner n’ Drinks” där man får köpa en burgare och en milkshake till bra pris.

Först och främst är det på sin plats att be om ursäkt för den dåliga kvaliteten på bilden ovan. Jag hade tyvärr bara mobilen med mig. Inte ens en kompaktkamera och än mindre den sedvanliga systemkameran. Jag hoppas ni godtar ursäkten så vi kan vandra vidare längs boulevarden av halvpissiga hamburgare som vi i Sverige är så bra på att producera. Nästa exportsuccé? Skulle inte tro det. Nåväl, vidare till burgarna i fråga.

Max Grand de Luxe Triple Cheese har som sagt deras numer vanliga, stora köttbit från Grand de Luxe. Min aversion mot dessa köttbitar blir större och större för varje gång jag äter dem. Smaken är det inget fel på, eller jo, den känns lite urvattnad och saknar den där riktiga köttsmaken. Men det är konsistensen som verkligen är pricken under utropstecknet. Den mjuka, kokta känslan som på något sätt genomsyrar hela köttbiten, trots en bra stekt yta. Det är ungefär det dåliga med burgaren. Tyvärr är det en ganska viktig komponent.

Friscobrödet är bra som vanligt (även om det blir lite väl mycket mjukhet tillsammans med ovan nämnda, kvalmiga köttbit). Osten fungerar fint även om den jag fick var i princip osmält, jag ser gärna att den får bli lite kletig innan man sätter tänderna i den. De tre olika sorterna som samsas på burgaren är cheddar, emmentaler och pepper jack. En positiv överraskning var de stora bitarna med inlagd gurka som gav ett härligt crunch vid varje tugga. Smaken på gurkan var däremot inte imponerande, lite söt och kryddig, ungefär som smörgåsgurka. Jag hade hellre sett en lite saltare historia, kanske till och med en vitlök- och dillinlagd gurka? Såsen som ligger på är creoledressingen och den dansade lite anonymt i bakgrunden.

På det hela taget tycker jag Triple Cheese är en bra burgare som brukligt är från Max – om man står ut med köttet. Vilket jag inte gör längre.

Nästa burgare till rakning (wtf?) är Marie Laveaus Cheeseburgare. På tisdagar kör de som sagt temat ”Diner n’ Drinks” då man kan få en cheeseburgare och en milkshake för 130 kronor. I vanliga fall kostar en milkshake 70kr och en burgare 125kr så det är en bra rabatt. När det gäller milkshaken kan man välja på jordgubb, banan och choklad eller Apple Crumble Shake (ugnsbakade äpplen med socker & kanel och kaksmulor). Jag beställde en banan- och chokladshake vilken var en riktig hit. Fin smak och len, svalkande konsistens. Faktum är att jag beställde två till slut vilket gjorde mig lite väl mätt, men gott var det! Förhoppningarna tändes om att det kanske fanns en riktigt bra burgare i närheten av bostaden. Att servitören sedan frågade hur jag ville ha köttet höjde förhoppningarna ytterligare ett snäpp.

När hamburgaren kom in såg den väldigt, väldigt rätt ut. Brödet såg ut att inte vara de vanliga, industribakade bröden. Istället möttes man av härligt gyllenbruna och lite glansiga bröd som drog åt briochehållet. Fast innanmätet var mer som ett vanligt bröd – ni fattar säkert. Köttet såg ut att vara smashat. Tunt och oregelbundna kanter vilket också tyder på att det inte är vanliga fryspuckar som tillagats. Sen tog jag första tuggan. Ridå ner. Tack och godnatt. Den feta damen sjöng. Nu kanske jag sätter lite väl stor tilltro till er, kära bloggläsare, men jag upprepar en tidigare fras: Ni fattar.

De ska definitivt ha cred för att de lyckades steka en så pass tunn burgare till rosa innanmäte men ändå med bra stekyta. Däremot ska de inte ha cred för den märkliga köttsmaken. Var köttet marinerat tro? Eller kanske bara konstigt kryddat? Köttet såg även väldigt ljust ut, det var nästan så att jag funderade på om det var fläsk inblandat i färsen, men det hoppas jag inte eftersom jag fick min väldigt rosa. Det var heller inte någon särskilt fet färsblandning för det var väldigt torrt. Inte en enda droppe fett lyckades jag klämma ur den stackars köttbiten.

Burgaren toppades med vad som såg ut som små lökringar, sallad, tomat, dressing och ost. Ingen av ingredienserna gav mig dock något särskilt intryck, främst på grund av den starka, och väldigt salta, köttsmaken. Min kompis som också åt en burgare rapporterade dock att hans inte var lika salt så det kanske bara var min som råkat ut för en olycka.

I slutändan lämnade burgaren en nästan äcklig eftersmak i munnen vilket gör att jag kommer att dra mig för att äta den igen. Samtidigt är jag lite sugen på’t i rent vetenskapligt syfte. Vi får se vad som händer i framtiden. Milkshaken var ju trots allt väldigt god.


34 kommentarer till “Max Triple Cheese och Marie Laveaus hamburgare”

Lämna en kommentar