RSSFölj hamburgareorg on Twitter

Bun Meat Bun – Bakom kulisserna

Bunburger_3
Puh! Nu har vi haft Bun Meat Bun öppet första månaden. Jag känner, dels för bloggens skull, och dels för alla som vill läsa, att det är dags att avlägga en rapport. Och vilket ställe är bättre än här?

Först och främst kan jag säga att det har varit utmanande, roligt, utmattande, tillfredsställande och frustrerande. Allt på samma gång. Från att ha gått i nästan ett år med i princip all fritid i världen, till att arbeta 14 timmar om dagen, 6 dagar i veckan – det var ett uppvaknande kan jag berätta. Det ligger ingen negativitet i det konstaterandet. Det blev verkligen en rivstart, men på ett bra sätt!

Vi tjuvstartade med några stängda kvällar i början av maj och öppnade för allmänheten den sjätte maj. Sen har vi kört på. Under maj serverade vi över 4000 gäster, formade mer än 8000 köttbollar och friterade ca 3500 portioner pommes.

Första veckan var mer eller mindre galen. Det blev en anstormning vi inte hade förväntat oss. Det var bara ren tur att Flippin’ Burgers-Jon (som jag vill passa på att rikta ett gigantiskt tack till) hade en extra fritös, egentligen två, att låna ut. Det blev ordentliga väntetider, dels på grund av många gäster, men dels också på grund av att det var vår första vecka och vi var helt gröna i produktionen. Vi har lärt oss otroligt mycket de senaste fyra veckorna. Vi har blivit snabbare, fått bättre koll och gör färre misstag. Några saker vi lärt oss:
Att ha minst två fritöser är ett måste.
Ett rent och torrt stekbord är nyckeln till en fin stekyta.
Att packa take away tar lång tid.
Man kan aldrig ha för mycket utrymme.

Vi känner redan av att det inte skulle vara fel med fler kylar, frysar och beredningsutrymme. I nuläget klarar vi oss, men när det är dags att utöka menyn med det vi planerat (milkshakes, öl m.m.) blir det mer kännbart.

En annan sak är leverantörsproblematik; vissa leverantörer leverar bara ett fåtal gånger i veckan. Ta pommesen till exempel. Det betyder att vi måste fylla frysarna till bredden och hoppas att det räcker tills nästa leverans dyker upp. Det gör tyvärr inte alltid det. Det är några kvällar när våra beräkningar inte hållit, antingen på grund av fel från vår sida eller för att något annat har hänt (oväntad anstormning till exempel).

Ett annat bra exempel är köttet och beräkningen av hur mycket vi behöver. Sista köttleveransen för veckan får vi på fredagen. Den beställningen läggs redan på torsdagen. Det betyder att vi redan då måste veta hur mycket vi kommer att ha över i slutet av torsdagen, hur mycket som går åt på fredagen och vad vi behöver på lördagen, utan att stå varken tomma eller med jättemycket över när lördagskvällen är slut.

Det här är givetvis saker vi lär oss med tiden ju mer statistik vi får över kundflödet. Men det är något som har varit en av de största utmaningarna hittills.

Nämnde jag Jons fritöser? Utan honom skulle vi varit mer eller mindre körda. Till öppningen fick vi låna en fritös, då vi inte visste innan hur många vi behövde säkrade vi upp med en extra. Ett bra drag visade det sig. Sen gick den sönder. Som tur var hade han en till på lager, så vi lånade den också. Vi behöver nog köpa upp ett eget lager av fritöser omgående. Ett större stekbord, mixrar, kylar och frysar står också på önskelistan.

Burgarna då? För er som inte varit där kan jag väl säga att jag är väldigt nöjd med hur de blir. Det har blivit ett antal den senaste månaden, och varje gång jag äter en slås jag av hur jäkla goda jag tycker de är. Brödet har blivit fantastiskt mjukt. Brödrosten tuffar på och rostar dem i princip likadant varje gång. Vi har fått ihop ett bra team med kökspersonal och kassapersonal. De som står vid stekbordet smashar köttet väldigt tunt vilket resulterar i en underbar stekyta. Köttet (grovmalen högrev) i sig har en strålande smak. Tillsammans med några noga utvalda pålägg blir burgarna jäkligt bra helt enkelt (definitivt bättre än många av de jag lyckats göra hemma).

Pommesen började vi med en sort, men böt sedan till en annan då den första var lite för menlös. Den nya sorten är smal, har skalet kvar vilket ger en ordentlig smak och blir extra krispiga.

De vegetariska burgarna (portabellosvampar som vi panerar och sen friterar) har även de fått många glada tillrop.

Allt som allt tycker jag att vi har uppnått det vi vill med Bun Meat Bun så här långt; Att hamna över snabbmatsburgarna kvalitetsmässigt men under restaurangburgarna prismässigt – a.k.a. – att servera grymma burgare till ett bra pris med en skön, avslappnad take away-känsla.

Som jag skrev tidigare är det slitsamt och långa dagar, men varje gång en kund kommer fram och säger ”Den bästa burgaren jag har ätit”, ”Ni är bättre än Flippin'” eller ”Så god att man får gåshud” blir allt slit snabbt värt det. Jag vet själv hur nöjd och glad jag kan bli av att få en bra burgare, och att äntligen få kunna ge samma känsla till andra är otroligt tillfredsställande.

Nu ska vi bara böja ner huvudet och köra vidare för att se vart det tar vägen. Början på den här veckan har varit väldigt lugn, nästan inga köer alls. Kanske är det studenttider, semestrar som börjar eller bara en trög vecka. Vi jobbar i alla fall vidare med att få ut bra burgare och samtidigt utveckla menyn med det vi tycker är gott. Välkommen in!

ps. Brödreceptet kommer … vilket år som helst.


21 kommentarer till “Bun Meat Bun – Bakom kulisserna”

Lämna en kommentar

 

exercise balls