RSSFölj hamburgareorg on Twitter

Hamburgaren på Allmänna Galleriet – siktar mot stjärnorna


Allmänna Galleriet har öppnat efter en tids renovering, och som det skrivits tidigare om här på siten älskar kocken Johan Jureskog kött och ämnar servera Sveriges bästa hamburgare. En stor artikel i Stockholm City och ett besök i TV4 Nyhetsmorgon om saken sänker inte ribban direkt. Jag kunde givetvis inte hålla mig utan bokade bord bums för att ta mig dit och provsmaka. Sagt och gjort, ikväll hände det. En hamburgare ”JJ Style” beställdes av mig, medans de andra i sällskapet beställde både ”JJ” och ”standard”.

Var: Allmänna Galleriet på Kronobergsgatan 37
Vad: Hamburgare ”JJ style” – 205 kr

Allmänna Galleriet lever en tillvaro undangömd från alla stökiga, och rätt sunkiga, hak runt Fridhemsplan. Dolda en bit ner på Kronobergsgatan i en till synes anonym port döljer sig ett av de mer populära ställena på Kungsholmen. Inredd i en skönt sjaskig miljö med vitt kakel och betonggolv drar de folk likt en oas i öknen. Direkt i entrén möts man av en stor köttkyl där kött hängmöras mitt framför ögonen på besökarna. De har haft stängt för renovering under ett tag men har nyligen öppnat igen. Kocken Johan Jureskog har uttalat sig om sin kärlek till kött och att han vill servera den bästa burgaren i Sverige, eller till och med världen. Med såna ord skickar jag AG direkt upp i kamp mot mina favoritburgare i USA. Hur som helst är lokalen trevlig och serveringspersonalen alerta, glada och snabba.

Vårt sällskap beställde båda varianterna av burgaren – ”Standard” som innebär en ostskiva och bacon, och ”Johan Jureskog style” som betyder tre skivor ost och extra bacon. Till detta serveras pommes frites, ketchup och en egen majonnäs-senaps-blandning (vad jag misstänker). Efter en stunds väntan dyker en tallrik in på bordet som ger klart sköna USA-vibbar. En burgare som inte ser särskilt mycket ut för världen toppad med dansk gräddost, bacon, silverlök och tomat. Pommesen ser inbjudande ut och de två såserna serveras i små metallkoppar. Direkt när jag såg tallriken hörde jag mig själv mumla ”Holeman & Finch!”.

För er som inte vet är Holeman & Finch Public House en restaurang i Atlanta, USA vars burgare den senaste tiden röstats fram till USAs bästa. De gör sin egen inlagda gurka, egen senap och ketchup, bakar sitt eget bröd och maler sin egen färs. Om AG:s burgare är ens i närheten av Holeman & Finchs har de nått långt, mycket långt. Men som så ofta när man siktar mot stjärnorna når man bara till himlen. Vid första tuggan på hamburgaren känner jag köttsmaken ganska väl, och den är riktigt bra, konsistens, stekyta och saftighet likaså. I nästa sekund sköljs jag däremot över av en otrolig sälta. Jag provar en bit av enbart köttet och konstaterar att det är grovt översaltat. De två andra i sällskapet konstaterar samma sak. Synd, väldigt synd, eftersom köttsmaken i princip försvinner i sältan. Brödet har en fin fluffighet och dansar fint i bakgrunden. Osten är mild men inte lika ”smältig” och smakrik som en klassisk amerikansk hamburgercheddar. Baconskivorna är mjuka och enligt min (eller någon annan i sällskapets) åsikt inte tillräckligt knaperstekta. En annan miss var också att brödet knappt var rostat över huvudtaget. När vi beställde burgaren ”JJ Style” varnade servitrisen för att köttet kunde vara lite rosa (varför varna? Det är ju ett plus!) – vilket inte alls stämde när vi fick in burgaren; genomstekt var det här!

Hela rätten lyfts dock av tillbehören. De oskalade, friterade potatisstängerna som utgör pommesen smakar gott, är mjuka inuti och krispiga utanpå. Tillsammans med den kryddiga och smakrika ketchupen samt senapsmajonnäsen blir de ett utmärkt tillbehör.

Allt som allt kan jag konstatera att amibitionsnivån är hög, riktigt hög – men AG når inte ända fram, mest på grund av några enkla missar; översaltat kött, understekt bacon, ej rostat bröd och något menlös ost, trots tre skivor. Alla dessa saker är relativt lättåtgärdade. Konceptet som sådant är verkligen en höjdare – att man har förstklassiga råvaror bevisas av avsaknaden av smakrika pålägg. Blandar man däremot in priset kan man konstatera att det rent ut sagt är dåligt. Betalar jag över 200 kr för en hamburgare förväntar jag mig något utöver det vanliga, vilket man förvisso får också, men utan så pass enkla missar. Det är möjligt att jag kommer att återvända om ett tag för att se om de fått rätsida på burgarna, men jag kommer inte besöka dem igen på grund av längtan eller cravings – det står Shake Shack och JG Melon i New York för.


24 kommentarer till “Hamburgaren på Allmänna Galleriet – siktar mot stjärnorna”

Lämna en kommentar